Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Lotta Svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På honom såg hon från stund till stund
så moderligt varmt och rent,
som om hvarje glas, hon räckte en kund,
just varit åt honom ment.
Men då ständigt han sjönk blott djupare ner
i de sorgsna drömmarnas famn,
då tycktes hon ledsna att vänta mer,
och hon nämnde ynglingens namn.
”Kom,” så hon sade med bruten röst,
”än finns här en pärla kvar,
kom hit min gosse, ett glas ger tröst,
vi behöfva den nu enhvar.
Du blygs? Hvad mera! Jag vet det nog
att ej guld i din ränsel du bär,
från ett torp i skogen till strids du drog,
och guld det skar du ej här.
Men där blod det gällde, där var du ej sämst,
det såg jag på Lappos slätt,
och vid Ruona stod du på bryggan främst
då det stormades, minns du det?
Sörj därför ej, om ett glas du tar,
för betalningen, den får gå;
ett glas för Lappo tillgodo du har,
och för Ruona fullaste två.
Och stod han, Svärd, vid geväret än
med sin tappra vänliga själ,
och hade dig sett, hur i dag igen
du blödde och slogs likväl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
