Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Gamle Lode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blodig lek var bragt till ända,
segern vår väl mången gång:
hären fick till ro sig vända
efter slutad bön och sång.
Trötta skaror sökte tälten,
höllo glade rast igen;
Lode? Nej, han mätte fälten,
spökade kring nejden än.
Ensam gick han för det mesta
utan buller, utan ståt;
några män blott, af hans bästa,
fingo följa honom åt.
Hvar han varit värst i klämma
under dagen tung och lång,
där, där var hans tanke hemma,
ditåt styrde han sin gång.
Hade han ej nog af striden?
Var dess hågkomst honom ljuf?
Var, fast kampen var förliden,
han ej mätt på blod ännu?
Ville han betrakta döden,
fröjdas åt dess offers tal?
Lode? — Nej, han sökte nöden,
ville lindra likars kval.
Hvar af lif en gnista röjdes,
hvar en puls än vaken fanns,
där höll gubben rast, där dröjdes,
där försöktes vård och ans.
Ingen fick i omsorg svika,
ingen välja känd och kär,
vän och ovän, allt var lika,
bröder voro alla där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
