Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Främlingens syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågs ej ett ljus sig mer i slottet tända.
Hvem var hon, säg? En vålnad utan ro?
En enslig bilderdyrkerska, kanhända,
från andra länder och af annan tro?
Nej, främling, ingen vålnad, ingen strid
du skådat — allt var verklighet och frid.
Dock om i morgon du vid samma timma
vill följa vägen, som till slottet bär,
skall du, som nyss, se ljus i salen glimma
och se den gamla kvinnan åter där.
Sen långa tider ren, sen många år,
med samma tjänare i samma spår,
hon vandrar så, hvar gång till natt det stundar:
hon dröjer en minut, sen syns hon gå;
i nästa stund hon hvilar ren och blundar,
och det är fridens sömn hon sofver då.
De båda bilderna, du kunde se,
två ädle bröder Ramsay voro de,
i denna boning vuxna med hvarandra.
Den ena stupade på Lemos strand,
helt kort därpå vid Lappo föll den andra,
och båda för ett älskadt fosterland.
Om dem vet sägnen tälja många drag,
och Finlands skalder sjunga än i dag
hur gladt sitt unga hjärteblod de blödde.
De fingo segra i sin ålders vår,
de fingo falla för det land dem födde,
en tjuguett, den andra nitton år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
