Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fänrik Ståls sägner. II
- Främlingens syn
- Fänrikens hälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kvinnan, ädle främling, som du såg
med dyster undran, när i stilla tåg
hon långsamt skred från broder och till broder,
hon lefver nu af sina minnens skatt:
det var de båda tappres gamla moder,
hon tillbad bilder ej, — hon tog godnatt.
*
*
FÄNRIKENS HÄLSNING.
(till gregori tigerstedt på femtionde årsdagen
AF STRIDEN VID REVOLAX.)
”Har du på lifvets stigar märkt nångång
ibland de tusende, du där sett vandra,
hur af en okänd makt, ett inre tvång,
en människa kan dragas till den andra?
Man ser ett anlete, en röst man hör,
och fängslas, glädes, vet ej själf hvarför.
Det fanns vid Cronstedts skara förr en man,
ännu i minnet kär för mig att skåda,
jag var ren veteran, en yngling han,
men samma anda bodde i oss båda.
Jag glömmer mycket, glömmer lätt, men nej!
Gregori Tigerstedt jag glömmer ej.
Det syntes på hans blick, hans gång, på allt
att han var född för svärdet, ej för trossen.
En högrest krigarbild, en smärt gestalt
gick han sin bana fram, den raske gossen.
Han var mitt ögas fröjd från dag till dag,
han kände icke mig, men honom jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl/25/0265.html
