Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Den femte juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och stod du nu längst upp i nord,
du såg en lika härlig jord
ifrån dess fjällar höga;
och om den flacka kust du såg,
som sköljs af Bottenhafvets våg,
låg Finland för ditt öga
och tände kärlek i din håg.
Men vet du hvad jag syftar på,
kan du den tysta tår förstå,
som i mitt öga sitter?
Och denna dag, säg anar du
hur den kan vara mig så ljuf
och likafullt så bitter?
Det är den femte juli nu.
En dag gryr opp, en dag förgår;
hur mången lämnar ens ett spår,
när den från oss ar tagen?
Den femte juli, ack, den drog
ej spårlöst bort, jag minns den nog
sen sjutton år den dagen,
det var den dag, då Duneker dog.
Här fanns ett folk i Suomis land,
det finns ännu: vid sorgens hand
det lärt att bära öden,
det känner intet offer svårt,
dess mod är tyst, dess lugn är hårdt,
dess trohet trotsar döden,
det är det folk, vi kalle vårt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
