Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Munter - Von Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heder öfver honom, heder
öfver krigarn där han gömmes!
Mannamod och mannaseder
akte, att hans namn ej glömmes.
Inga slafvar trampe kullen,
där den tappre bor i mullen,
nej, en ätt af gamla stammen
skydde ständigt grafven. Amen!”
När korpralen slutat hade
och steg ned från vigda sanden,
tog genralen själf en spade
i den segervana handen.
Det var han som sist af alla
sakta lät på grafven falla
litet stoft af fosterjorden;
men han talte. — Glöm ej orden!
Hvad han sade föll i tycket,
väckte tankar mångahanda,
fast det ej var grant och mycket,
endast talt i Munters anda;
nog det var att vittne bära
om vår trohet, om vår ära,
nog också till krigarns minne; —
orden lydde: ”han var finne.”
* * *
VON ESSEN.
Han stod på sin farstutrappa
med mössa af krigarsnitt,
med sporrar och ryttarkappa,
han ärnade göra sin ridt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
