Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Vilhelm von Schwerin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han red till ynglingen hän med hast,
sin hand han bjöd :
”min vän, snart spelas här höga kast
om lif, om död,
död, säker död, om ni står er slätt,
men lif kanske, om ni siktar rätt.
Dö, lefva, det får ni, herre,
men vika, nej pass för det.
Jag ser er stå här så späd och vek,
i storm ett rör;
ni har ej pröfvat en sådan lek,
min sorg det gör.
Den leken leks ej till tidsfördrif,
så känn på hjärtat och svar mig gif:
skall ni våga i dag, om det gäller,
blankt offra ert unga lif?”
”Herr öfverstlöjtnant, ni drar ert svärd
med årbräckt hand,
och vågar dock bjuda ert lif som gärd
för kung och land;
jag har ett lif i sin styrkas vår,
det bott i mitt hjärta blott femton år,
säg, skall jag ej våga det bjuda,
jag vill se hvem min gärd försmår?”
Den gamle Drufva han spände sin blick:
”det där klang stål,
de orden, herre, de slogo ej klick,
de råkte mål.
Så må jag kalla er vek ej mer,
men tacka Gud att han gett mig er,
ty hjärtat är det, ej armen,
till slut dock som kraften ger.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
