Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Vilhelm von Schwerin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart ljödo kanonerna, ynglingen stred
sin första strid.
Hans folk, svårt härjadt, till flykt sig spred,
han själf höll vid.
Hans batteri var hans härd, hans hem,
han skötte dess eld, han tjänte för fem:
där kom en skara kosacker,
han svedde skägget på dem.
Han fick ett ögonblick rast, han sprang
hän till sitt folk,
hans ord bröt sinnen, hans stämma klang
en vredens tolk.
En stund blott än, och sig allt förbytt,
i strid var åter hans trupp som flytt,
han själf vid den älskade härden,
och elden i fart på nytt.
Och Drufva han såg med förundran uppå,
fast långtifrån:
”ett mästerstycke jag kalla må
slikt lärospån.
Vinns sådan ära med första språng,
hvad hinner han ej, om hans tid blir lång?
Gud skydde den ädle gossen,
han för arméer engång.”
Men dagen slöts och dess kamp bröts af,
då kom Schwerin;
han stått mot svallet af stridens haf,
fast späd och fin.
Då han kom med kanonerna åter i hamn,
då ropade grånade kämpar hans namn,
och vid högt hurra slöt Drufva
den tappre i faderlig famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
