Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Vilhelm von Schwerin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge hjälten! Hans namn gick opp
med tidig glans.
Ej sågs en bana mer ljus af hopp,
mer skön än hans.
Hur blef den banan ej kort ändå!
Ett månhvarf hunnit ej halft förgå,
när till närmaste grifthvalf vägen
var måttet på den också.
Dock än ett minne åt sägn och sång
han hunnit ge,
en strid han kämpat ännu engång,
den skönaste,
förrn döden nådde hans unga barm,
förrn pulsen stelnat, som slog så varm,
förrn fåfängt vinkad af bragden
låg vissnad hans domnade arm.
Det var när Oravais blodiga dag
till sorg gick opp,
när segern själf blef ett nederlag,
som bröt vårt hopp.
Då, säger man, strålade klarast hans mod,
då träffade säkrast hans vingade lod,
då eldades varmast kanonen,
när han stänkte den röd med sitt blod.
Då, säger man, hade han dignat ned
till sist vid den;
men kringränd rest sig mot fiendens led
med svärdet än,
och ropat sin skara och ilat förut
och brutit sig bana och huggit sig ut
och fallit först när de sina
kringjublad han nått till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
