Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finländsk litteratur utom Runeberg. Inledning af G. Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryck, och senare behandlar äfven Topelius i dikt
språkstriden. Men någon inspirerande kraft har den öfver hufvud
icke under adertonhundratalet haft i vår litteratur, åtminstone
icke i den svenskspråkiga. Och det är lätt att fatta att det
så skulle vara, så länge den finska saken bars fram af den
ungdomliga, entusiastiska tron på framtiden, under det att
de svensktalandes position var den poetiskt sedt ganska
otacksamma af det beståendes försvarare. Men icke heller
andra motiv eller ideal af betydelse visa sig, som skulle
förmått ge iif åt den domnande litteraturen, och litterärt
sedt blir därför denna politiska verksamhetsperiod matt och
obetydlig.
Detta tillstånd räcker ungefär två decennier.
Så kom också i Finland åttitalet med nya uppslag, nya
tankar och nya toner. Andan, som vunnit seger ute i
Europa, trängde fram äfven här, och småningom tog
den sig uttryck i litteraturen. Realism och skepticism
grepo omkring sig. Runebergs enkla, monumentala
världsåskådning gaf icke längre åt alla de spörjande svar, som
kunnat tillfredsställa dem, och än mindre gjorde det Topelius’
af tvifvel oanfäktade, barnafromma religiösa uppfattning.
De nya svar man söker på de gamla frågorna finner man
hos de stora författare, som behärska samtiden i utlandet.
Stuart Mill, Georg Brandes, Ibsen, Björnson prägla tankarna.
Dock skapar detta i Finland blott i obetydlig mån någon
verklig motsvarighet till den europeiska naturalismen.
Åtti-talets mest betydande författare går i hufvudsak sina egna
vägar utan att bindas af litterära program eller teorier.
Det var Karl August Tavaststjerna.
I mycket är han ett barn af den nya tiden. Han står
främmande för den äldres idealism, det entusiastiska och
storordiga i dess fosterlandskärlek, dess i regeln helgjutna
och harmoniska lifsuppfattning. Han begynner med
tendenser, som i bredd med den föregående tidens fosterlands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
