Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finländsk litteratur utom Runeberg. Inledning af G. Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyrkan te sig rent kosmopolitiska, så kritiken med häpnad
antecknade, att man knappt kunde finna ordet fosterland i
hans första diktsamling, och pessimismen och bitterheten
ligga honom i blodet. Han lider af tillvaron, af förhållandena
hemma med deras öfverallt ingripande partiväsen, af
ensamheten han känner kring sig. Det är tidslynne, men det är
ock det djupaste i Tavaststjernas sinne, som där tar sig
uttryck. Ju längre han hinner på sin bana, dess starkare bli
dessa drag.
Men äfven annat hos honom vittnar om den nya tiden.
Den erotiska lyriken i Finland hade i stort sedt varit den
Topeliuska, med dess ljusa, hela känsla, utan skugga och
utan bittra kval och, framför allt, utan splittring i sinnet.
Tavaststjernas erotik är den, som utmärker tiden: en känsla,
helt eller halft medveten om sin förgänglighet och alltför
uppriktig för att tro sig vara lifvets allt.
Prosan var tidens egentliga uttrycksform. Tavaststjerna
blir Finlands förste moderne prosaförfattare. Hans äldsta
roman, Barndomsvänner, är den första från romantisk
utstyrsel och färgläggning fria skildring af samtida lif Finland
äger, och hans följande romaner behålla detta
verklighetsdrag, som utgör en del af tidens nya syn på lifvet. Han
ser dess mörka allvar, han tecknar tidstyper, tidsproblem
och tidskonflikter, och han skyr icke att låta det finska
folket framträda i ett hårdare, obarmhärtigare ljus än det
ideala skimmer traditionen kräfde — så framför allt i Hårda
tider, hvars bakgrund är hungersnödens Finland.
Det är dock icke det realistiska draget, som väger tyngst
i Tavaststjernas diktning. Han var i grunden en inom sig
sluten lyriker, som ägde blott föga af det intresse för
samhällsproblem realismens doktriner skulle kräft, och i alla
hans romaner bryter på de bästa ställena lyriken fram. I
det prosaverk, I förbund med döden, som jämte de två sista
diktsamlingarna bildar höjdpunkten af hans alstring under
2. — Nationallitteratur. 25: 2.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
