Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Ur Dikter - Nattstycken - 2. Suckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sväfvar det förbi min själ ibland
en bild så himmelsk som i forna dagar,
det är ett irrsken från ett okändt land,
en fallen ängel, som sin saknad klagar.
Och när jag gråta vill med den och sakna,
far suckande ifrån mig äfven den,
och stum och mörk jag sjunker ner igen.
O fattigdom i min förbrända själ,
där kalla lik af forna fröjder sofva!
O tunga, tidigt vunna arfvedel,
är du fientliga demoners gåfva?
Hvad? eller är du mig ett straff från höjden,
ett rättvist, om jag ock ej vet hvarför,
som tyst med tålamod jag bära bör?
Ack, tålamod! platt intet äger jag
af denna dygd, som jag har hört dem prisa.
Jag vill ej domnad lefva lifvets dag
med tålamodets tunga tröst till lisa;
jag kan ej se af all min vår, som glänste,
blott detta murkna, mörka minne kvar,
och denna oro, som ett mål ej har.
Men — ännu gäckar likväl hoppet mig,
det gycklande, som skymtar och försvinner.
Lik blixten ur ett åskmoln bryter sig
dock stundom bilden af den man, som brinner
af kval i bitter kamp och dolda strider,
till dess han fri, försonad breder ut
sitt inres rikedom med fröjd till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
