Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Ur Dikter - Nattstycken - 3. Till Sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Till Sorgen.
Du nattens bleka syster, milda sorg,
låt upp för mig din stjärnbeglänsta borg ;
de onda andarne förfölja mig,
men lugnets fristad, finnes den hos dig,
o milda moder sorg?
Den dunkelblåa slöjan upp du slår,
och kronan glänser i ditt mörka hår;
men hög och huld du räcker ut din hand
och vinkar vänligt till ditt stilla land,
o milda moder sorg.
Se, öfver jord och vatten hvilar natt,
och himlen breder ut sin stjärneskatt.
Allt slumrar tyst och stilla, men ännu
jag vakar här, och med mig vakar du,
0 milda moder sorg.
Förklara för mig — ty du vet det väl —
hvad mörkt och ödsligt ligger för min själ.
O, säg mig allt, o, gif nu just mig ljus
1 denna stund uti ditt tysta hus,
o milda moder sorg.
Är du ej jordelifvets drottning, är
du tröstande hvart brustet hjärta när?
Har du ej redan vid min vagga stått
och sjungit sången om min lefnads lott,
o milda moder sorg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
