Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Ur Dikter - Kreaturens suckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då, blickande upp, hans klara ljus
vi saliga sågo en gång
vid änglarnes kor, som skalf i skyn,
och morgonstjärnornas sång?
Hvem ger oss tillbaka morgonens tid,
vår första frid?
Försoningens bud, o nådens röst,
du frälsningens eviga ord,
ljud klingande klart och friden för
från Gud till hans suckande jord!
O, tala om nåd för mänskans själ —
kanhända hon vaknar däraf,
och sörjer med oss sitt fall och än
står segrande upp ur sin graf;
att allt blifver botadt, och Eden igen
upplåtes än.
Hur länge ännu i nattens djup
förklingar vår smärta och dör,
där vänligt och huldt vår klagans rop
ett lyssnande öra ej hör?
När kommer i makt och riket tar,
förlossande, Gud och hans Krist,
att synden ifrån hans nya jord
flyr bort med sin jämmer och brist?
O heliga dag, som skymtar så klart,
kom till oss snart!
*-
* -*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
