Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Ur Dikter - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPILOG
TILL MINA VÄNNER.
Tro ej, att skalden kastar bort
den gyllne lyran af förakt,
och skyndar gärna innan kort
från sångens vår, dess fröjd och prakt.
för att bland skuggor hvila
förstummad, utan glans och makt.
Om han det vill, om han det kan,
han sångens värld ej skådat har,
och aldrig såg med tjusning han
en bild af skönhet ren och klar.
Men har hans lyra tystnat,
det ingenting förloradt var.
Nej, aldrig vara kan ett brott,
när skön och sann den är, hans dikt!
Den gåfva, som af Gud han fått,
han bruka må med tillförsikt;
att sjunga fritt ur hjärtat
är skaldens rätt liksom hans plikt.
Men ett på denna jord jag vet
långt högre dock än skaldens sång,
det är Guds sannings majestät,
som helig går sin stilla gång,
och griper mänskohjärtan
och löser dem af dödens tvång.
Väl skalden ger gestalt och röst
åt allt hvad härligt finnes här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
