Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Vintergatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon, och Zulamith var han,
och båda älskade så högt och älskade hvarann.
De bott på jorden båda förr och älskat redan då,
men skildes åt af natt och död och sorg och synd också.
Sen växte hvita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån hvarann på skilda stjärnor bo.
Men på hvarandra tänkte de i blåa höjdens hem,
omätlig låg en rymd af glans och solar mellan dem.
Tallösa världar, underverk af skaparns visa hand,
sig bredde mellan Salami och Zulamith i brand.
Och då har Zulamith en kväll, af längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro af ljus från värld till värld;
och då har Salami, som han, från randen af sin sol
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.
I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blef Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta hvalf och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand af rymdens ocean.
Förfäran grep keruberne; till Gud steg deras flykt:
”O, Herre, se hvad Salami och Zulamith ha byggt!”
Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred:
”Hvad kärlek i min värld har byggt, det rifver jag ej ned.”
Och Salami och Zulamith, när bryggan färdig var,
de sprungo i hvarandras famn — och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens hvalf, rann upp i deras spår,
som efter tusen år af sorg i blom ett hjärta slår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
