Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Saima kanal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och rista där de första och de sista
af Finlands och af Sveriges ädle män,
som tänkt, som genomfört med trogen möda
det stora verk — de iefvande, de döda!
Att släkte efter släkte minns dem än.
Dock handen, som i nöd och ofärd mycken
århundraden igenom hamrat på
den hårda klippan, tills hon sprang i stycken
och Saimas segel ut till hafvet gå,
det är det finska folkets hand, som knuten
med spända muskler, hårdt vid stålet gjuten,
har banat väg för sina sjöars blå.
Ty vandt att brottas med natur och öden,
hvad detta folket vill, det för det ut.
Det har besegrat polens is och nöden ;
allt viker för dess sega kraft till slut.
Dock samladt i en punkt, som ögat fattar
och handen mäter och förståndet skattar,
så såg det ej sitt djärfva verk förut.
Med vaknad tillförsikt i festens timma
står finska folket vid kanalens rand
och skådar i dess blanka silfverstrimma
sitt mästarprof, sin äras blåa band.
Dock ödmjukt i sin kraft, det faller neder
för honom, som allt stort, allt godt bereder,
och kallar ned hans nåd till folk och land.
O du, som bjudit hafvens vågor skilja
och dock förena folks och länders lott,
det är ditt verk, det är din stora vilja,
och vi, vi endast ha din vink förstått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
