Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dansa andan ur halsen på båda, då genljöd bröllopsstugan af
munterhet, och ingen var gladare än Drifva själf.
En sådan folkelighet tyckte folket om. Endast gamla,
förståndiga gårdsvärdinnor skakade betänksamt på hufvudet, när
det blef fråga om prästgårdens hushållning, ty den gick som
den kunde. Där vägdes icke smör eller ull, där mättes icke
korn eller räknades ostar; den som kom till uppbörden fick
sin kaffekopp, och den som blef borta kräfdes icke för rester.
Drängen doppade fläsk i stekflott, pigan spann på sin egen
utstyrsel, och hade icke den gamla argsinta Eufemia, dejan,
varit ett inventarium i huset från förra matmoderns tid, skulle
prästgårdens ekonomi tagit samma väg som dess laxpata i
vårfloden — rest ut till hafvet.
Detta bekymrade icke Drifva det allra minsta. Hon var
ung, lycklig och fri, när hon ej stod i fronten; hon höll af
gamla pappa, han höll af henne, hon läste för honom under
de långa vinterkvällarna om Napoleon Bonaparte, och tiden
blef henne aldrig lång. Dessutom hade hon en rolig tam
björnunge, Pekka benämnd, och två vilda hvita svanor, Kaj
och Kissa, som skulle tämjas till våren. Hvad begärde hon
mer? Ack jo, hon hade verkligen en ouppfylld önskan. Hon
hade önskat få åka till staden med egen ren för en lapsk pulka,
det skulle ha gått med så rasande munter fart, men på denna
begäran hade fadern varit nog grym att svara: ”Skogen har
många halsar att bryta, men barnet stackare har bara en.”
Drifva hade redan hunnit glömma denna sorgliga
missräkning, när fadern en höstafton hemkom från ett prästmöte i
Uleåborg och öfverraskade sin dotter med den betänkliga
frågan, hvad hon egentligen hade lärt.
Hvad Drifva lärt? Hon hade lärt mycket. Hon var
icke allenast skriftgången och kunde sin katekes som vatten
utantill; hon hade ju därtill befunnits nog skicklig att biträda
vid läsförhören. Skrifva hade hon lärt af sin syster Ulrika;
Eufemia hade meddelat henne något af sin berömda konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
