Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om moster Lucia förstått konsten att dåna, skulle den
här varit fullkomligt berättigad. Men i Uleåborg dånade
man blott i teatern, och den öfverraskade polismakten
nöjde sig med att häkta förbryterskan, just i det ögonblick
denna tömde ett glas punsch från brickan vid dansens slut.
Om få minuter, och efter några hastiga ursäkter till
värdinnan, befunno sig fånge och fångvakterska i tamburen,
stadda på hemväg. Drifva vågade endast invända, att hon
var hungrig och icke skulle ha något emot att invänta supén.
”Du!” utropade moster Lucia med en förkrossande
blick. ”Betrakta dig i spegeln!”
Drifva kastade med oskyldig förundran en blick i
tamburspegeln och såg den täckaste lilla slarfva man kunde se,
kinderna blossande, ögonen glänsande, löjet ännu dansande
öfver ett par friska läppar, det rika, mörka håret forsande
i otamda böljor kring kinder och skuldror, ena långhandsken
nedhasad till handlofven, den andra upprifven i hela sin
längd, florsklänningen skrynklig och totalt söndertrampad
i fållarna, skärpet släpande långs golfvet, ena skon
ned-kippad, så att strumpan stod ut vid hälen, den andra —
ja, i den andra stod strumpan fram öfver tårna, ty den
fria foten hade sprängt sitt olidliga fängelse.
”Begriper du nu,” sade moster Lucia, ”att vi ej kunna
stanna öfver supén?”
”Men jag har haft så roligt, moster!” suckade Drifva.
”Ja, det tror jag,” suckade moster. ”Och nu har du
blifvit en visa i hela staden.”
Det är öfverflödigt att beskrifva den kurs i folkvett,
som inplantades från tamburen till kursläden, från kursläden
till trappan, från trappan till Drifvas sofrum och så vidare
framåt, dag efter dag. Ekorren skulle tämjas, och den
första oumbärliga dressyren skulle ske i en dansskola. Det
var dansmästaren Remahl som vid denna tid åtagit sig att
bibringa de styfve nordboarne en behöflig plastik; var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
