Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magister Spik tog sin hatt, mankerad och olycklig. Han
förstod, att han misstagit sig om andra personen i verbet
aimer.
Om det skulle falla någon in, att Drifva alldeles icke var
så omöjlig som hon vid lektionerna ställde sig, kan jag intyga,
att hennes närmare bekanta voro af samma tanke. Hon var
så litet obegriplig i det hon ville begripa, att väl icke mången
flinkare redt sig i hushållssysslor eller gissat gåtor bättre
än hon. Det skulle blott vara efter hennes lynne, och det
var icke hennes fel, att hon gått i skola hos ödemarken.
Moster Lucia var af en annan mening. Hon ansåg ungdomen
för en svamp, hvilken bör insuga allt hvad förståndigt äldre
folk anser nyttigt. Vid hennes bord fick ingen kvarlämna
på tallriken något som hon lagt för, och alldeles så borde
det vara vid en ordentlig uppfostran. Hon hade nu framsatt för
Drifva den ena djupa tallriken civilisation efter den andra, och
den egensinniga hade lämnat allt halft eller orördt. I
fransyskan hade Drifva visat utomordentliga anlag för spangdang,
men att gå vidare var alltför betänkligt. Hvad skulle en
rättskaffens civilisationsfabrikant nu företaga sig? Skulle man
skicka ekorren tillbaka lika oborstad som den kommit hit?
Vid denna tid stodo teaterdirektören Westerlund och
hans fru, född Silvan, i blomman af sitt rykte. De hade
förtjusat största delen af Finland och anlände nu för att
lyckliggöra Uleåborg. I A: ska salongen, där man närmast
ingången uppfört en logerad af ohyflade bräder, samlades tre
kvällar i veckan en konstälskande publik. Halfmörkret, där
man knappt kunde urskilja sin granne, oset af rykande
oljelampor och talgljus, den fällda ridån med sitt titthål, de
framskymtande skepnaderna af aktörer i vida mantlar, som dolde
kostymerna — allt var här mystiskt, aningsfullt,
hemlighetsfullt. Från första platsen, som kostade en riksdaler, till den
sista på galleriet, som kostade tolf skillingar, satt klockan
sex på aftonen en publik i spänd förväntan och blef icke be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
