- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
152

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Medan vi väntade, hörde jag Froste säga till Drifva:
”Hvarför skulle du prata så där vid spektaklet i går?”
”Hvad sedan?” svarade Drifva lätt. ”Det var ängsligt
i början, men så blef det trefligt.”

”Hela staden talar om dig,” fortfor den unge mentorn,
blyg och förlägen med blossande kinder.

”Kantänka! Bryr jag mig om hvad de säga om mig?”
”Du skulle höra huru de alla göra narr af dig, och
därtill är du för god,” fortfor Froste. ”Du är den bästa
flicka i hela staden, och nu säga de . . .”

”Hvad säga de?”

”De säga att du är värre än en pojke. De säga att
du slagits med mamsell Hagtorn och gifvit Remahl en
örfil. De säga att du trummat ut magister Spik med
Wittgensteins marsch och att herr Westerlund fått en blånad
af det äpple, som du i går kastade honom midt i ansiktet.”
Drifva brast ut i ett klingande skratt.

”Litet hålsöm i fållen lägga de till,” sade hon, ”men
nog var jag väl annars klippt efter mönstret.”

”Du får icke göra så mer, Drifva! Jag var i går afton
i slagsmål för din skull, men jag kan ju ej slåss med hela
världen. Jag säger dig, att om du gör så mer, går jag i
forsen.”

Och härvid tillrade tårarna ned utför den ärlige gossens
frusna kinder. Drifvas goda hjärta kände sig rördt. Men
Froste var ju ett barn; hon tog honom om nacken, kysste
honom hurtigt och sade:

”Är du karl, du, och gråter för så litet? Skäm ut
dig, Froste! Är jag icke god nog för dig, så gå i forsen,
du skall få låna mina skidor, de äro bättre än dina. Jaså,
du vill att jag icke skall göra så mer? Nå, för din skull
vill jag det, om du slutar att lipa. Men hvar dröja Lina
och Amanda?”

”Hvem skulle numera vilja skida med dig?” återtog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free