Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Froste, något tröstad, men med en instinktlik aning om
rätta förhållandet.
Vi väntade likväl ännu.
”Tutti,” sade Drifva till mig med det smeknamn jag
fått af mina kamrater i skolan, ”härma magister Spik, du
gör det så bra!”
Jag hade verkligen den gåfva att grimasera, som är
så vanlig bland skolflickor, och förkortade vår långa väntan
med en af Spikens lektioner, ingalunda glömmande hans
spangdang. Drifva hade aldrig varit vid bättre lynne.
”Nu är klockan sex, nu skida vi tre allena,” sade hon
slutligen.
Vi begåfvo oss ut, till en början långs älfstranden, ty den
öppna Merikoski brusade här stygg och svart mellan oss och
Laanila.
Lättare flög ingen ripa vid Oulujokis snöiga strand,
snabbare sprang ingen mård öfver älfvens is, smidigare slank
ingen ekorre utför en snöbrant i skogen, än denna unga
skidlöperska plöjde de vida snöfälten. Hvad hästen är för
steppens kosack, det var för Drifva hennes skidor. Såsom
steppens son tyckes fastvuxen vid sin ädla springare, så stod
Drifva som gjuten vid skidorna. De hade varit knappt tre
fot långa, när hon som liten flicka först mätte höjden af
hembygdens backar; de hade vuxit med henne och höllo nu
sju fot i längd af utsökt furu med kvist under fotremmen,
spänstiga som stålfjädrar, smidiga som ormar. Stafven af
björk, med dess lilla trissa på spetsen, var knappt en fot
kortare och begagnades mera som balanserstång än för att
pådrifva farten, hvilket skedde genom kroppens elastiska
rörelser. Icke mången finsk flicka, uppvuxen i torparekojan,
skulle vågat täfla med Drifvas skidor på slät bana; icke
mången öfvad skidlöpare skulle, som hon, vågat halka ned
utför de brantaste ättestupor. Man såg henne försvinna i ett
moln af snö, och några ögonblick därefter uppdykade hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
