Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken major har någonsin åkt med tre hästar ned i
Meri-koski? — han var påtagligen en grefve, en prins, en furste,
kort sagdt ett inkognito, hvilket en dag skulle demaskera sig
som ett lysande fenomen. Man visste att han samma dag
uppsökt Drifva, ty hvilket biåsväder kunde dölja sig för ett
fenomen som reser inkognito? Hvad han därvid behagat yttra,
förblef en hemlighet, som icke hindrade pensionärerna att
författa en röfvareroman, där hjälten, grefve Bore — han
skulle hafva ett frostigt namn — på det mest underbara sätt
blef försonad med mänskligheten genom hjältinnan, fröken
Drifva. Jag vill påminna mig, att jag sett denna roman tryckt
i en tidnings följetong.
Rätta förhållandet, som jag senare erfor, var icke fullt
så romantiskt. Major Björn, en hederlig för detta finsk
militär, hade efter kriget öfverflyttat till Sverige, men känt
sig dragen så nära gränsen som möjligt och köpt sig för gamla
dagar en gård i Haparanda. Änkling var han, däri hade man
gissat rätt, äfven välbärgad, om icke rik, men att uppsöka
nya flammor föll honom desto mindre in, då han ju hade fyra
förut, nämligen två gifta döttrar borta och två ogifta hemma.
Gamle majoren hade i Tavastland en bror, som han ändtiigen
ville se -en gång, innan båda fått marschorder att uppbryta
till högkvarteret; se där orsaken hvarför han med tre hästar
kom spännande ned till Uleåborg. Vän af ett godt bord,
förmodade han att man i Tavastland hade lika ondt om
renstekar, som man i Haparanda hade öfverflöd därpå, och
hade belastat sin släde så tungt med dessa läckerheter, att
de hart när dragit honom och hans räddarinna med sig i
flodens djup. Ingenting var enklare, än att han i sitt ärliga
hjärtas tacksamhet uppsökte etterböllan, som duschat så käckt
för hans skull, och när han vid detta möte upptäckte, att
Drifvas fader, numera kapellanen och vicepastorn Kersantti,
tjänat sig upp i hans kompani under kriget, var heller
ingenting enklare, än att majoren i Drifvas sällskap uppsökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
