Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag nu hade framför mig var betydligt fylligare, hon hade
ingenting själfsvåldigt i sitt sätt, hon talade till oss ett vårdadt
språk. Jag tvekade om jag icke möjligen misstagit mig, när
jag hörde henne säga till vår kusk på finska:
”Står han där rådlös! Profvar han icke sina tömmar,
innan han begifver sig på väg? En tjärmila, säger han?
Liksom man icke i denna årstid skulle åka förbi femtio
tjär-milor! Men då stiger man af och leder hästarna förbi det
farliga stället. Tag djuren vid tygeln och led dem med vagnen
ur diket, men drumla icke, de äro vilda ännu. Jaså, går det
icke? Det skall gå. Är han rädd, skall jag hjälpa honom.”
Jag hade hört och sett nog. När vår beskyddarinna med
samma djärfhet, samma skicklighet lyckats få hästarna och
vagnen välbehållna på landsvägen, förstod jag, att hon icke
kunde vara någon annan än min forna beundrade vän fröken
Drifva. Att hon icke igenkände mig, var förlåtligt; jag hade
ju varit tolf år gammal, när vi sista gången sågo hvarandra
på isen utanför Laanila.
”Skarfva nu tömmen, karl, medan jag håller hästarna,
men gör en ordentlig knut!... Se så, håller han?” Och
hon profvade knuten. ”Kör du min schäs, jag kör vagnen
till färjan. Hvarken du eller hästarna äro att lita på.”
Trots alla våra invändningar, sågo vi snart vår hurtiga
vän på kusksätet, och hon rättfärdigade fullkomligt det
förtroende hon redan ingifvit oss. När vi afstego vid färjan,
sade hon till oss:
”Hvar ämna fruntimren tillbringa natten?”
”På nästa gästgifveri.”
”Om jag får bjuda ett tarfligt nattkvarter, skall det för
mig vara ett rart nöje. Det är icke mer än en kvart mil
härifrån; tre rum; man behöfver ej mera denna årstid. Vi bo
om vintrarna i staden, men vår läkare säger att barnen
be-höfva landtluft.”
”Tusen tack. Vi göra för mycket besvär.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
