Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägenhet, innan hon stannade, vände sin häst med schäsen
tvärs öfver vägen och hoppade ned ur åkdonet. En minut
därefter funno våra hästar vägen spärrad, men togo en ansats
till vänster, för att öfver diket flöja in på den bredvid
liggande tallmon, då den okända med ett mod, en rådighet och
en skicklighet, som väckte vår högsta förvåning, grep vänstra
hästen i grimman och lyckades så raskt hejda honom, att
vagnen utan all fara varligt stjälpte uti det grunda diket.
Flåsande, löddriga och ännu darrande af fruktan,
stannade hästarna. Med den okändas tillhjälp kommo vi, något
bleka, men med räddad krigsära, ur vagnen. Hennes första
fråga var, om vi skadat oss.
”Icke det minsta,” var svaret.
”Det gläder mig,” sade hon. ”Det hade kunnat gå värre;
färjstället ligger knappt sexhundra steg härifrån. Litet
skrämsel går öfver; vänta ett ögonblick, jag ser en källa här strax
invid.”
Med dessa ord sprang hon några steg in på mon, fann
en bit näfver, improviserade en skål och bjöd oss strax därpå
den delikataste dryck vatten jag någonsin kan påminna mig
ha druckit i hela mitt lif. Vi hade nu återfått nog lugn att
betyga vår bundsförvant en välförtjänt erkänsla. Fru S.
presenterade sig; jag förblef namnlös som hennes släkting. Äfven
den okända nämnde sitt namn, som var oss fullkomligt
obekant — fru X. Hon såg ut att vara föga öfver trettio år, var
högvuxen och kraftigt byggd, med ett rikt mörkt hår upplagdt
under den enkla halmhatten, bar halfvantar af lärft, en rutig
bomullsklänning och en något sliten grå schal såsom enda
skydd mot aftonkylan. Hennes häst var ett vackert djur, som
hon smekte med synbar förkärlek, den ensitsiga schäsen
nästan en lyxartikel i dessa aflägsna bygder.
jag misstänkte vid första ögonkastet att vi någonstädes
hade sett hvarandra förut, och vissa vigilanta rörelser
återkallade i min hågkomst ett barndomsminne. Men den person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
