Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer en afrikan än en finrakad och välspetsad hofrättskanslist.
Jag såg honom en gång; han skulle ha varit vacker med sin
ståtliga militäriska hållning, om han ej varit till hälften vilde.
Man sade att han stridt mot kaffrerna och blifvit sårad af en
förgiftad pil. Han bosatte sig på sin ärfda egendom icke långt
från vår stad, blef jordbrukare, ödde penningar på afrikanska
metoder i landthushållningen, lefde ogift, umgicks med ingen,
talade föga, läste mycket och var en sjuklig, besynnerlig
enstöring, som gjorde i tysthet godt.
Vid den tiden, från mitt tionde år,’ kom stundom en
sjömansänka vid namn Brita Skrifvars till oss för att sälja
lärfter och mattor. Jag hörde min mor prisa hennes väfvar,
isynnerhet lärfterna, såsom de yppersta man kunde få, så
mjuka, så fina, så jämna, att de ansågos för ett mästerstycke
af hemslöjd. Hvar tråd var spunnen och väfd af den fattiga
kvinnan; hennes arbete var eftersökt, men min mor fick
det mesta; hela min utstyrsel af linne är från Britas väfstol.
Jag förstod då icke att betrakta vårt linneskåp med samma
tysta beundran som min mor betraktade det, men jag
beundrade Brita Skrifvars. Aldrig hade jag sett en fattig kvinna
som hon. Hon bar sin enkla, randiga ylleklänning, sin svarta
bomullströja och sin hvitbottniga bomullsduk som en prinsessa,
såg bra ut och kunde tagas för mindre än trettio år, fastän
hon sannolikt var icke så litet däröfver. Barn fästa sig ofta
vid främmandes blick. Jag kunde icke se dessa kloka, varma,
tänkande ögon, utan att känna på en gång fruktan och
deltagande: fruktan för att de tycktes genomskåda mig,
deltagande för att dessa ögon merendels voro så sorgsna. Rätt
förtrogen kunde jag icke blifva med denna väfverska, som så
lifligt anslog mig. Där var något bestämdt, nästan hårdt kring
hennes läppar, som tycktes säga: kom mig icke för nära!
Och bestämd var hon mer än min mor tyckte om, ty när en
väfbunt mycket beundrades och min mor ville bjuda en
riksdaler utöfver det begärda priset, vägrade Brita. Sin arbetslön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
