Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle hon hafva, det var icke värdt att pruta på den, men
lika litet mottog hon något däröfver. Bjöds henne en duk
eller ett skålpund socker och kaffe på köpet i handelsboden,
var hon lika bestämd; det enda hon kunde förmås att mottaga
var ett band rysskringlor åt barnen. Vår gamla Lena,
hushållerskan, dolde icke sin harm öfver hvad hon kallade Britas
högmod. En sådan fattig stackare, menade Lena, skulle tacka
Gud för nvar brödbit; hon hade fått svälta nog i sin tid med
barnen.
I nära tio år sågo vi på detta sätt Brita Skrifvars föryttra
om lördagskvällarna hvad hon väft under veckan, alltid lika
höflig, lika bestämd och knappt mera förtrogen i huset än
vid sitt första besök. Min mor var den enda, för hvilken hon
stundom kunde förmås att öppna sitt hjärta. Så förbehållsam
hon var, erforo vi dock genom grannarne något om hennes
föregående lif. Hon var dotter till en daglönare i arbete hos
gamle assessor Richardson, hade som ett vackert och klokt
barn vunnit hans ynnerst, blifvit upptagen i hans hus vid
föräldrarnas död och fått läsa med döttrarna. Dessa goda
dagar togo en ända, när Brita vid sjutton års ålder fick det
olyckliga infallet att, mot assessorns vilja, gifta sig med en
sjöman, Erik Skrifvars, en ung, vacker karl med lätt hjärta
och två tomma, tjäriga händer. Assessorn förgrymmades,
tog sin hand från den otacksamma och lät henne pröfva
lyckans omskiften. Dessa visade sig snart nog. Tre år
därefter drunknade Erik Skrifvars på Liverpools redd, änkan blef
fattig och sjuk, barnen brödlösa. Det gick som det kunde, illa
nog, sades det, flera år. Brita var för stolt att anlita någon
hjälp, men slutligen erbjöds henne ett lån på trehundra
riksdaler, man visste ej då hvarifrån, genom ortens präst. Detta
mottogs, hälsan förbättrades, modet återvände, Brita började
väfva, byggde sig egen stuga och redde sig godt nog, tilldess
att ett nytt skifte förändrade allt.
Till orten flyttade en länsman, expeditionsfogden Black,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
