Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Julius Wecksell - Svenskan och finskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKAN OCH FINSKAN.
Svenskan.
Unga kämpe, nyss från plogen yr och oförvägen trädd,
du vill bryta lans med gammal kämpe uti rustning klädd.
Du är ung och oerfaren, första lansen vare din,
må du minnas, att den starka, mera pröfvade är min.
Finskan.
Ung jag är, det är min stolthet; evigt ung vid folkets härd
sjöng jag sångens sköna drömmar, sjöng jag minnets
undervärld,
väntade min tid — den kommit, ljungar fram med strålens
makt,
och du bleknar under hjälmen trots din harm och ditt förakt.
Svenskan.
För ur sagans dunkla fornvärld sprakande ditt furubloss,
hög jag står i middagsglansen — sekler ligga mellan oss.
Skynda djärf, men vill du segra, mottag tacksam i ditt lopp
några ax af mina skördar, som i sekler vuxit opp
Finskan.
Du har sångens bästa blommor, tankens högsta skatter fått,
jag har Finlands högsta kärlek — bytte ej med dig min lott.
Sakta kallnar bort ditt hjärta, grafvens förgård öppnar sig
och du lämnar dina skatter — arfvet åt vårt folk och mig.
Svenskan.
Ännu lefver friskt mitt hjärta, slår i tusen ädla bröst;
också du har lärt dig älska tro och sanning af min röst.
Såg i morgon segerns fana på min graf du svaja gladt —
snart du dvaldes själf i mörker, mörkare än griftens natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
