Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Julius Wecksell - Svenskan och finskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finskan.
Slår i tusen bröst ditt hjärta, dock min luft de lefva af;
gaf du tro och gaf du sanning, kämparna för dem jag gaf.
Brista skall din sträng förbrukad, men ej så den psalm och
sång,
som vårt folk uti sin barndom hörde i din ton en gång.
Svenskan.
Lefva de, så skall jag lefva; faller jag, så faller du.
Mästarn är jag än den vise, lärjungen är du ännu.
öfver oss stå högre makter, i hvars tjänst vi gått och gå —
den, som längst och trognast tjänat, älska, värna de också.
Finskan.
Frihet, Sång och Sanning bära oss på evig gudaarrn.
slå på språkens gyllne lyror, väcka lif i folkens barm,
skönast klingar då bland toner tonen om ett fosterland;
kan den tonen sant du klinga? — främling är du på vår strand.
Svenskan.
Hit jag kom som frö — en järnek står jag nu på stormigt skär,
fostrad här i strid och stormar, har ett fosterland ock här.
Lyft mig upp, om du förmår det, vräk mig sen i vredgadt
haf —
halfva Finland med skall följa i min glömskas öppna graf.
Finskan.
Väl! jag står i landets hjärta — furan, evigt grön och stark;
stod förgäten, tung och isklädd — frisk ändå — i vildskön
mark;
våren kommit, Finlands hjärta slår af kärlek, ljus och hopp —
och du drar din krona långsamt unnan för min unga topp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
