- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
299

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Kapten Tärnberg - En julotta i barkbrödets Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det fanns ingen. En röst anmärker att Pusula byalag
redan de föregående dagarna hämtat sitt mjöl för att kunna
forsla det den långa vägen hem till julen.

”Hvarför kommer du så sent då och så ensam?” frågar
handelsmannen tvärt. Antti tappar alldeles fattningen, har
så mycket att säga, men stakar sig på hvarje ord. När det vill
bli ingenting af förklaringen, afbryter fruntimret honom
välvilligt :

”Ser ni, vi måste veta att vi gifva ut landets hjälp åt
folk, som verkligen behöfva den. Ni bör ju lätt kunna skaffa
ett intyg att ni är behöfvande af prästen eller klockaren. Kom
igen i morgon, när ni fått det. Vi måste vara samvetsgranna.”

Antti rätar på sig, kastar en underlig blick på
handelsmannen och på mjölmattorna, trycker mössan ner i pannan
och går bort utan ett ord.

*



Den följande dagen, julaftonen på förmiddagen, infinner
sig Antti i god tid i handelsboden, denna gång i sällskap med
en dräng från en gård i närheten. Antti har i sin nöd påmint
sig honom från skriftskolstiden, sökt honom under flera
timmar i går kväll, funnit honom, blifvit igenkänd och trodd,
fått ett godt mål mat och en bädd att sofva i, och nu har
drängen följt med honom för att intyga hans nöd. Antti får
nu utan svårigheter sin säck fylld till randen, men när han
säger att han skall bära den sex mil på ryggen ännu i dag,
börjar handelsmannen tömma den igen.

”Nej, nej,” säger Antti, ”låt ni den bara vara fylld,
nog ska jag rå på den!”

”Men den tynger fyra lispund, och det är mer än en
mansbörda det.”

”Ja, men jag har hustru och fyra barn, som svälta sedan
två veckor, och vi behöfva nog allt som vi kan få, för
skogs-herrarna komma väl inte så snart med arbete till mig.”

19.

Nationallitteratur. 25:2.

299

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free