Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Kapten Tärnberg - En julotta i barkbrödets Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett mycket skarpt öra kan fram på morgonsidan i den
alldeles stilla julnatten urskilja ett sakta frasande ljud, som
i långsam och trött takt nalkas Metsäntaka nybygge. Plötsligt
lossar kölden ett glädjeskott i stugknuten. Anna vaknar inne
i stugan, en glad aning far igenom henne, i blotta lintyget
springer hon till dörren, slår den upp och ser i det ovissa
snöljuset en helhvit skepnad glida in på gården.
”Herre Gud! — Antti! — Ändtligen!”
Antti förmår icke ens klara strupen till ett sträft svar.
Han mumlar någonting otydligt, stiger med möda från
skidorna, som få bli liggande, och stapplar fram till dörren.
Rimfrosten, snön och mjöldammet i förening ha hvitmenat
honom till en skinande julens ängel. Anna drager honom
in i stugan, han sjunker utan ett ord ned på bänken och
suckar djupt och tacksamt. Med pärtblosset i handen
befriar Anna sin man från mjölsäcken och pälsen, undersöker
honom oroligt för att se om han förfrusit sig, men lugnar
sig, när hon känner att han badar i svett. Det är den sista
ansträngningen att nå hemmet, som verkat så.
”Och nu skall du genast i badstugan, Antti! Där finns
ännu värme kvar och det går lätt att få mer!”
Antti låter viljelös behandla sig som hans hustru
behagar. Hon leder honom till badstugan, värmer upp den
ånyo, fast den är varm nog, gör i ordning hett vatten och
badkvastar och hinner icket gifva akt på att Antti är utan
skjorta närmast kroppen. Hon lämnar honom ensam, först
när han stapplat upp på lafven och hon sträckt ut honom
där, när hans hud börjar rodna och hans leder mjukna upp
för vattenångans välgörande inflytande.
Hon rusar tillbaka till stugan och tänder en flammande
eld i bakugnen. Barnen vakna och få veta att julen är
kommen med far från kyrkbyn, hon klär dem i deras bästa
kläder och säger dem att de nu snart få äta sig mätta.
Jubel!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
