Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storstöfvel, såsom stadgadt bruk var bland alla skjutskarlar
af god ton. Deras andedräkt afsatte rimfrost i pälskragarna,
och hästen var redan hvit långt uppåt länden.
Valkola-Matti hade kommit tjugu mil genom snöiga
skogar för att afhämta Karl, och det var hans första
stads-resa. Han inledde flere samtal om stadens härlighet, i det
han vände sig till hälften om på kusksätet, men Karl var
tankspridd ännu och svarade kort på hans anmärkningar med
en van stadsbos öfverlägsna godmodighet. Karls tankar voro
för upptagna af allehanda friska intryck, som ombytet förde
med sig, och den vackra vinterdagens lätta luft lockade hans
fantasi till vådlig flykt genom oändliga, frostklara vidder.
Den sjönk hastigt nog ner i staden, som de lämnat nyss.
Där fanns så mycket, som bekymrade och retade Karl. När
den första glädjen vid afskedet därifrån var öfver, togo hans
tankar fatt på staden igen. Nu hade, bland annat, det gamla
gymnasiet för icke så länge sedan ändrat namn och
lektionsplan. I stället för de gyllne uniformsknapparna med lyror,
de blå syrtuterna och de vuxna studentlater, som den närmast
föregående gymnasistgenerationen lade an med så stor
själf-känsla, och hvilka förskaffat den ett så orubbligt anseende
öfverallt, hade lyceisterna i dag inga yttre tecken alls på sin
värdighet. De hette nu och voro rätt och slätt lyceister,
alldeles som förste bäste pojkvasker på lägsta klassen. Och
de hade likväl nått öfver fjärde klassen och voro både i
kunskaper och år jämbördiga med de forna, afundade och
uppburna gymnasisterna. Det var en af Karls största sorger,
och han visste att den hvilade tung på mången annan
sextonåring, som måste röka sin tobak i smyg och passa på att
tömma sitt punschglas så, att lärarna ej fingo nys om det.
Sådant hade aldrig bekymrat de gamla gymnasisterna.
Det djupa medvetandet om hans orättfärdiga ringhet gaf
Karl ingen ro, ty det var just ute på landet under ferierna
som man kunde bära sin värdighet stoltast. Han hängaf sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
