Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tårades. Här satt han med sin rika kunskap i kyrkohistoria
och grekiska och afundades Valkola-Matti! Och då kände
han med ens hos sig ofantliga skatter af heligt vetande, dem
han ville bibringa en andäktigt lyssnande åhörarskara.
Beslut och handling! Han diskuterade redan i tankarna
predikofrågan med farbror Ramsenius, pastorn där hemma.
Karl satt själfmedveten i den stora skinnsoffan i dennes rum,
och gubben gick nöjd, men litet förvånad af och an framför
honom, lyssnande till hans förslag. Han blåste röken ur sin
pipa ut i ett stort moln, och Karl bolmade tappert ur sin.
Gubben försvann helt och hållet i molnet, och likasom
Herrens egen röst i bibeln gärna talade ur moln, lät gubbens nu
helt tordönsaktig, när han sade:
”Ja ja — det tål att tänka på! — Det tål att tänka på!”
Karl var mycket nöjd med det beskedet. Hans anseende
inför Matti och inför sockenborna skulle han stadga på det
mest storartade sätt, och han såg Anna Ramsenii vackra ögon
fästa på sig med ett egendomligt uttryck, när hon kom in
och farbror själf omtalade för henne beslutet de fattat. Karl
blef allt fastare i sadeln, han växte ut till en väldig Herrans
tjänare inom en minut, och hans anspråkslösa lyceiståndpunkt
låg långt, långt bakom honom i forntidens dunkel. Med Annas
hand i sin gick han i kyrkan en morgon i julveckan, och han
önskade bara att det funnits en orgel där för att öka det
högtidliga vid hans uppträdande. Han måste dock nöja sig
med kantorns spruckna röst, isynnerhet som Anna lofvade att
högt understödja honom med sin vackra sopran. Karl hade
aldrig älskat Anna Ramsenius förut, men nu kände han att
hans lifs lycka berodde af henne, och endast af henne. Den
vissheten kom så plötsligt, att han alldeles glömde sin sista
”flamma” i gymnasiistaden, henne, som han ännu i går
tillhört med hela sin glödande själ.
Det blef ett stillestånd i hans äregiriga på samma gång
som höga och andäktiga tankar, han kände sig likasom dragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
