Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort ifrån jordelifvets äflan och erfor ett lugnt och stort
välbefinnande, en frid med sig själf som aldrig förr. Annas
hand hvilade allt fortfarande i hans, och ifrån lifvets
småsinne flydde de två upp mot regioner, som liknade det öfre
partiet af altartaflan hemma i kyrkan, med små, leende
kerubhufvuden och en öfversvinnelig, salig atmosfär af evig
försoning och förlåtandets frid.
Då föll Karl plötsligt ner från det öfre altartafvelpartiet i
släden igen. Men hans föreställningar hade varit så sköna
och fulla af lugn lycka, att han gladde sig åt de två resedygn
han hade framför sig, under hvilka han helt skulle få ägna
sig åt sitt nya, stora värf. Hans tankar voro aldrig lifligare
och hans bilder aldrig klarare, än då han satt varmt inbäddad
mellan fäliarna i släden och såg de hvita snölandskapen liksom
i dimma glida förbi sin syn mil efter mil.
Men just när han som varmast gladde sig åt sin rättighet
att fantisera fritt, ville icke bilderna forma sig längre. Det
föll som en skymning öfver kyrkan med de lyssnande
bönderna. Annas hand blef kall och gled ur hans; hans
inspiration att tala öfvergaf honom, farbror Ramsenius själf blef
knarrig, och hela helgdagsstämningen med små keruber,
försoning och frid ville icke låta leka med sig längre. Karl
började då välja text till sin predikan, för att gräfva ned sig
i detaljer, när helheten ej längre höll ihop. Men så gick det
upp för honom att det var almanackan och icke han, som
föreskref text på första söndagen efter nyår, då han skulle
hålla sin predikan. Den upptäckten gjorde honom än kallare,
och när Matti i detsamma vände sig om på kusksätet med
en upplysning att de nalkades middagsraststället, så föll Karl
ohjälpligt ur sin höga roll och snärjdes in i ett långt samtal
med Matti om allsköns alldaglighet. Den skojaren visste så
fiffigt att smickra Karl med att han blifvit så gammal och
allvarlig . . .!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
