Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
De hade rastat till middag och rastat till kväll. Vägen
hade gått hastigt undan, ty Mattis häst hade hvilat två dagar
i stallet och mumsat hafre i fred och ro. Nu sutto de två
och beslöto stora ting i den lilla gästgifvarsalen, där
kvällsmaten stod på bordet, och Karl bjöd Matti på toddy. Han
hade smugglat med sig en flaska konjak från staden, och den
skulle naturligtvis drickas ur innan de hunno hem! Efter
det första glaset blef Karls hemlängtan och hans lust att
snart realisera alla drömmar mycket liflig. Gästgifvaren
hade nyss varit inne och oförsiktigt låtit undfalla sig ett par
ord om att vintervägen öfver Saima-isarna just i dag blifvit
befaren med häst för första gången i år. Det behöfdes icke
mera för att Karl på allvar skulle gå ihop med Matti och
öfvertala honom att följa vintervägen, som var hela sju mil
kortare och långt äfventyrligare än landsvägen rundt
omkring. Vintervägen tog af helt nära detta gästgifveri, och
Karls önskan var att de nu genast skulle begifva sig af,
för att öfverraska de hemmavarande nära ett dygn tidigare,
än de väntade dem. Natten var stjärnklar, Mattis häst var
icke trött, och efter midnatt skulle månen gå upp.
Matti hade otaliga invändningar att göra; han hade åkt
den vägen bara en gång förut, de kunde förvilla sig, isen
var svag ännu, och de hemmavarande skulle sväfva i stor
ångest, om de vetat att Karl sålunda frestade Guds försyn.
Karl svarade, att de ju icke visste någonting om det hemma,
och att det var ingen fara, efter man åkt den vägen tidigare
i dag. Han spädde ut Mattis tvekan med sin konjaksflaska
och lyckades slutligen få honom resonlig. De skäl, som
berörde honom djupast, var att genvägen öfver isen blef
hela sju mil kortare, och det verkade också som det afgörande
skälet. Men först kallades gastgifvaren in och rådspordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
