Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som blinkade i fjärran med färgskiftande lustgårdar. Ett
ögonblick blef hans fantasi förvillande verklig. Här midt
ute på Saimafjärden hade isen hört upp att braka, bjällrans
ljud hade han längesedan vant sig vid, så han icke fäste sig
vid det, färden gick alldeles tyst, och den gråhvita ytan
under dem var så jämn, att släden tycktes mera sväfva än
glida öfver den. Hästens tramp förlorade sig i den ekolösa
natten. Matti teg, Karl teg, isen teg. Karl var alldeles nära
att fråga Matti, huru han vågat sig ut på så vådliga
lång-färder, och om han icke visste att de kunde få hålla på så
här i tusen år utan att ändå hinna fram. Men Matti satt
och halfsof så tryggt nickande på kusksätet, att Karl genast
insåg omöjligheten af att han skulle kört ut i rymden mot
Lycksalighetens ö.
3.
Karl var icke mycket ledsen på Matti för att han hållit
sig kvar på jorden. Hellre tvärtom. Han började tänka på
deras oväntadt tidiga hemkomst, huru den skulle öfverraska
alla, och huru man skulle öfverösa dem med frågor. Han
gjorde klart för sig alla de likgiltiga svar han skulle afgifva.
bara för att reta deras nyfikenhet än mera, och huru han
slutligen, under ogillande förvåning från de hemmavarandes
sida, helt likgiltigt skulle berätta att de åkt öfver Saima-isarna
redan före jul. Han kände en ganska stor tillfredsställelse
öfver detta faktum, ty det skulle visst förefalla dem ganska
våghalsadt, men i alla fall retade det honom en liten smula,
att han icke skulle kunna berätta dem något verkligt äfventyr,
som de upplefvat. Det var likasom lite snöpligt att komma
hem med bara fantasi som behållning efter en så äfventyrlig
resa, och han började önska att de skulle åka in helt litet
— bara till namnet — eller åtminstone möta ett halft dussin
vargar. Vid närmare eftertanke stannade han vid den senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
