Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det har ju herrn också gjort.”
Nu begynte hästen flämta starkt i vattnet, och Matti tog
fimmelstängerna för att se efter om de skulle räcka tvärs öfver
vaken. Det gjorde de lyckligtvis, och om en stund hade han
fastbundit dem vid bukgjorden, så att de buro upp hästen,
utan att den behöfde anstränga sig med simmande.
”Om det skulle hjälpa att ropa på hjälp,” sade Matti
sedan och sände ut ett tämligen mildt skri i vinternatten.
”Nej, gå då hellre och sök hjälp du, så skall jag skrika,”
föreslog Karl.
”Här måtte väl bo folk någonstans i närheten,”
förmodade Matti. ”Jag tyckte jag såg ljussken en stund innan vi
åkte in, och en häst har alltid sina märken att gå efter, om
den förvillar sig. Voj, voj, att jag alls gaf mig ut på den här
färden!”
”Nå ja — gå nu och sök reda på någon, så skall jag
skrika.” — Och Karl upphäfde det mest infernaliska
vrålande läte han hade i strupen.
Det gaf ett hemskt eko på andra sidan sundet, hästen
tystnade med sitt flämtande i vaken och såg sig om för att
se efter hvad de hade för sig. Matti gaf sig i väg utåt sundet,
för att taga en öfverblick af ställningen, och Karl tog sig för
att klappa och lugna hästen, allt medan han då och då hof upp
de förfärligaste skrän, som gjorde hästen än oroligare och
väckte hans egen slumrande inbillning till lifs, så att han
slutligen skrek med verklig inspiration såsom i lifsfara. Matti
hade förminskats till en svart punkt ett godt stycke borta
på isen, och Karl tyckte sig höra att han ropade något.
Han ansträngde sina öron och uppfattade slutligen:
”Huru mycket kan klockan vara?”
Karl förargades åt Mattis som han tyckte oväsentliga •
fråga, drog fram sitt ur och ropade till honom:
”Klockan är fem!”
I detsamma slog Matti in en bestämd riktning och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
