Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvit hästen. Han kände sig färdig att frysa ihjäl här bredvid
hästen, om det gällde.
Inom kort hade de tillsammans tömt konjaksflaskan,
och Karl kunde heligt försäkra att hästen fick brorslotten.
Under pausen, som följde efter förplägnaden, kom han att
tänka på hvad de där hemma skulle sagt, om de sett honom
här ute på Saima-isen, matande och smekande en döende
häst i en vak. Så påminde han sig att Anna Ramsenius
tyckte ofantligt mycket om hästar, och nu tänkte han på sin
trofasthet i nöden med dubbel glädje.
Han vände sig ofta om och såg slutligen i skumrasket
trenne mörka punkter komma om udden och styra mot dem.
Tänk om det var vargar! Han hade ingenting annat än en
knif till hästens och sitt försvar, och han iakttog de tre
punkterna med spänning. Han ville tro att det var Matti
och två andra karlar, men i halfmörkret sågo punkterna så
besynnerliga ut. Också hästen vädrade de annalkande,
spetsade sina bakutstrukna öron och såg så pigg ut, att all Karls
ängslan försvann, ty en häst i en vak spetsar icke öronen
på det viset, om det är vargar han vädrar. Det kom nytt
hopp öfver honom, hela hans frusna kropp spändes i en
plötslig, ny ansträngning att komma upp ur vaken, och den
var så stor att den ena fimmelstången lossade, och endast
den andra blef kvar för att hålla honom uppe. Han lät höra
ett gnäggande, som icke längre hade kvar det hemska
stönandet, och det väckte ett gladt eko långt borta i
skogs-branterna.
”Hoj, hästen min! Lefver du ännu?” hördes Mattis röst.
Hästen svarade själf med en ny, högljudd gnäggning.
Tio minuter därefter låg han upphalad på isen ett stycke
från vaken, ur stånd att resa sig upp, men såg tillfreds ut
i alla fall. De svepte fällen om honom och gåfvo sig fyra
man starka att sätta lif i honom med gnidningar och muntra
tillrop. Han tuggade under tiden ett par kakor bröd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
