Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samvete, och han måste erkänna att han var hästens mördare.
Enligt Karls öfvertygelse kunde den aldrig hålla ut en half
timme till i vaken. Och det var en för sorglig dödskamp han
skulle bli vittne till, utan att kunna hjälpa ett grand. Karl
satte hela sitt stora skuldmedvetande och medlidande in i en
smekning, som han gaf hästen, men den skakade bara på
hufvudet, nästan vred denna gång, och gaf upp ett stönande
skri, så förfärligt, att Karl ryggade långt tillbaka från vaken,
i tron att den skulle anfalla honom. Men så blef hästen åter
lugnare och såg bedjande på Karl.
Då lyste en lycklig tanke upp hans mörka sorg, han
lämnade hästen för några ögonblick och lyckades få fram ett
stycke bröd ur sin matsäck i släden. Samtidigt föll det honom
in att han kunde anlita sin halftömda konjaksflaska för att
mildra den köld, som allt mera trängde honom genom benen.
Hvarför icke med detsamma gifva hästen af den? Nästa
ögonblick matade Karl den genomfrusna, stackars kamraten
med bröd, doppadt i konjak. Han lät sig förplägningen väl
smaka och skydde alls icke brödet för dess starka spritlukt.
Det var Karl en sällsam lättnad att, inkrupen i sin päls med
hästens hufvud på sin arm, dela med honom sin matsäck och
sin medsmugglade konjak, hvilken tycktes bekomma honom
väl. Han blef lugnare under behandlingen och slickade
begärligt Karls händer, när han af vårdslöshet spillde ut konjak
öfver dem.
Det kunde vara en timme, sedan de åkte in, och en
half, sedan Matti lämnade släden. Ännu syntes han ej till,
och Karl började förtvifla. Hvarför satt han här och
underhöll den dödsdömdes lif? Var det då inte långt bättre att
också han gaf sig i väg för att rädda sitt eget lif undan
kölden? Kanske skulle han lyckas skaffa snabbare hjälp än
Matti. En enda blick på den stackars kamraten kom Karl
att ändra tankar fullkomligt. Det hade varit ett brott, som
skulle plågat honom hela lifvet igenom, om han nu öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
