Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mikael Lybeck - Ur Dikter III - Mina söner - Klockbojen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyften med båda händer
bördans tyngd; men hållen ert hufvud upprätt
och blicken klar!
Och len det värmande, stilla
leende, godt och klokt, som blott de starka
bland oss ha kvar!
Fiender undgår ingen.
Aldrig hvila de, glömma aldrig att skada —
det tillhör dem.
Men varen för stolta att hämnas!
Hjärtats lugna öfverlägsenhet hedrar
er stam, ert hem.
KLOCKBOJEN.
Gungande dyning, men ingen vind.
Dimmans molniga tågor
slå sin fuktighet mot min kind,
kyla mitt hjärta och göra mig blind.
Inga lefvande vågor,
ingen lefvande vind!
Klockbojen ringer.
Årorna tar jag, ror och ror —
längtan att före natten
möta den höga klarhet, som bor
lik en stor, en strålande stor
syn öfver vida vatten,
ger mig kraft, när jag ror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
