Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock allting som det går må ock härefter gånga;
jag vet, af rim och vers omvändas icke många.
Så länge världen vill så mycket löjligt te,
får åt det ögat ser ju munnen lof att le.
Åt andras dårskap en med tårar kindren sköljer,
med piskan uti hand odygden vred förföljer;
med spe, med lofligt skämt, med löje och förakt
skall tvärtemot om allt min mening blifva sagdt.
Vi hafva bägge två likt uppsåt, samma anda;
jag vill blott något ljuft ibland det leda blanda.
Det största nyttan gör, som mest behagligt är:
så amman kärlets brädd behändt försockra plär,
hvari en besker drick hon sjuka barnet gifver,
och det bedrägeri sen dennes hälsa blifver.
Jag svarar: ”Men därmed man sällan ynnest vann!”
Visst, men jag står mitt kast, det gälle hvad det kan.
Ty sanning sanning blir, fast ingen ville läsa’n.
Drag pannan spotskt ihop, och rynka fritt på näsan,
ty. detta är tyvärr odygdens leda sätt:
hvars hjärta skyldigt finns, dess kinder rodna lätt.
En glupsker röfvare plär hata ljus och dagen;
kast’ käpp bland hundars hop, så gnäller den blir slagen.
Men den hvar straffedikt med nöje läsa kan,
som ej af samvetsagg invärtes klagas an.
2.
Fåfänga skaldedikt, jag vill dig mer ej lyda.
jag till ett syndastraff mig tror dig hafva fått.
Skall jag mer obetänkt min arma hjärna bryda
att en olydig vers väl tvinga i sitt mått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
