Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it
Olof von Dalin
Dock Gud vare ära! När andre gå af
och med deras lif deras heder,
står äran som marmor på redligas graf
i långliga tider och leder.
40. UR SVENSKA FRIHETEN.
Första sången.
Jag talar om en svensk, en kärleksvärd gudinna,
som stundom bland oss lyst och stundom måst försvinna:
hon är af Himlen född, och alla dygders mor,
bland dårar i förakt, men bland de visa stor.
Två döttrar Afgrund har, som djärft på jorden vandra,
den ena Själfsvåld är, och Träldom är den andra;
de ha gudinnan städs förföljt i häl och hamn,
men än är hon dock kvar, och Frihet är dess namn.
Du ädla Himlens barn, hvars öden jag nu målar,
upplifva du min duk och län mig dina strålar!
Du är mitt mod och skygd, ty styrk ock nu min hand
till rena penseldrag för Gud och fosterland!
Hjälp mig med det behag den hårda Sanning pryda,
att en gång hof och land med fägnad henne lyda,
hjälp mig dra täcket bort af Split och Agg och Tvång
och visa kungars fel samt väldens undergång.
Den store Karl var död, och ännu skälfde jorden
af blixt och dån och skräck, och molnet höljde Norden :
det folk ett dunderslag blott af en kula får.
som fem monarkers makt ej rört i nitton år.
Det fäller sorgse ned ett blodigt järn ur händer,
sen den ej mer är till, hvars namn i alla länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
