- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
129

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

&

––................ ––- ^

Ur Svenska Friheten

liksom om eget gods ett folk ej slitas bör.

Från vaggan bör ett folk de sinnesreglor lära,
som kärlek ge till Dygd och till sannfärdig Ära;
dess ungdom i sitt blom bör städs de profven se,
att nedrighet bör blygd och dygd belöning ge.

Hvar mänska bör ske rätt, och rätt bör allt upplifva;
en fåfäng djärfhet är med sanning handel drifva:
hon krossar järn och stål, hon bryter sig ur berg,
hon segrar och till slut sig visar i sin färg.

Men, Sverge, glöm ej ett, om du på mig vill tänka!

Lät Handel, Flit och Slöjd dig rikedomar skänka:
om folket ej mår väl, det tvingas ganska lätt
och väljer nådebröd för Frihet, dygd och rätt.
Uppmuntra Hushållsvett, lät åkermän få röna,
att jorden flit och svett kan tusenfaldt belöna:
har landet sitt behof, snart får det öfverflöd,
när folkets mängd föröks, och hvar förtjänar bröd.

Man ser då Vett och Frejd med Lyckan hedern dela,
man kring Naturen ser de Fria Konster spela,
man ser då Nöden fly, som alla Trätors mor,
att Enighet med Ro i hvars mans hydda bor.”

Gudinnan talte så, när Himlen sig upptände
och kring Ulrika ned en präktig klarhet sände.
Hjältinnan sad’: ”Jag ser, den Högstas nåd mig hört
och till sitt sälla mål min svåra vandring fört.

Så lef nu, Sverge, säll med Frihet, din gudinna!” . . .

Vid dessa ord hon sågs allt mer och mer försvinna:
hon blef i strålar lyft högt öfver stjärnors hvalf.

Men Sverge, rörd af sorg, till jorden föll och skalf.
För Härlighetens tron Ulrika glad inträder:
hon svenska hjältar ser och sina värda fäder,
hon ser den kungars Kung, som evig lycka ger, —
men som ett litet stoft vår stora värld hon ser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free