Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. ELEGI.
Vid midnattstid uti en skog.
bedragen, utan hopp sågs unga Dafnis hasta
och sig i djupa mörkret kasta,
där han sin hämnd i denna klagan tog:
"Ack! jag kan knappt min anda draga.
Du västanvind, håll upp att susa mer!
Tyst, sorgebölja, sänk dig ner,
låt mig en stund allena klaga!
Du sälla vår, som alla sinnen rör,
bjud intet till mitt matta hjärta lisa:
hvad gagnar mig den fägring du kan visa?
När annat allt får lif, då tvinas jag och dör.
Hvad frätes jag utaf för gruflig låga?
Ack, tror du väl, bedrägeliga kön,
som födes blott till mänskosläktets plåga,
att trolöshet får aldrig någon lön?
Du stränga makt, som styr i dödens rike,
välj ut ett straff, en plåga utan like.
låt sen din mörka afgrund opp,
sänd någon hit af kvalgudinnors tropp,
förstör af detta kön hvartenda lif som andas,
låt dygd och last allt om hvartannat blandas
men skona Zefis dock. fast hon har gjort mitt kval.
Hvad! skulle hämnden allt hvad henne liknar mörda,
men i sitt dunderslag allenast henne vörda,
som ed och kärlek bröt uti sitt nya val?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
