Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& ––––––-—1 — ——
Gustaf Filip Creutz
Ack, grymma, kunde du min ömma kärlek glömma?
Du, som så många prof utaf min trohet har!
Ack, kunde väl mitt hjärta döma,
att något svek i Zefis’ hjärta var!
Ja, du skall blifva nöjd, mitt blod skall gräset skölja!
Men tillåt dock en enda suck för dig.
Men skall ej hämnd på otro följa?
Nej, himmel! straffa endast mig.
Hvart flyr jag väl? Bedröfveliga parker!
I branta djup, I torra ödemarker!
Kom, visen mig förödelse och nöd!
Ack nej, I kunnen ej mitt tillstånd för mig måla:
förtviflad, menlös i min död,
jag dör förutan tröst att kunna döden tåla.
1 denna skog en dödlik tysthet rår,
i detta lugn känns inga stormar rasa.
och ingen våg mot denna stranden slår:
jag rubbar denna frid med fasa.
1 andar, som ett hemvist fått
i denna dal, förlåten detta brott!
Det enda dån, som skall er ro förstöra,
det blir min suck, det blir min klagoröst;
den enda storm det våld, som i mitt bröst
min kärlek och min sorg uppå mitt hjärta göra;
den enda våg, som svallar i en flod.
det blir min gråt, det blir mitt hjärteblod.
Och strax skall jag er bleka flock föröka.
I källans djup en vålnad visar sig,
som bjuder mig att edert sällskap söka.
Ack, skynden då att rödja rum för mig!
Hvad köld är det, som denna grottan hyser?
Här får mitt heta blod nu ändtlig svalka sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
