- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
204

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ren våren i sitt sköt en liflig värma bar ;
naturen väcktes upp, hon i sin ungdom var.

Man såg kring alla fält, att vinterns välde lyktat,
att glädjen rest sin tron och jordens sorger flyktat.
De ljumma sommarregn förnya mänskans hopp;
ur jordens mjuka famn de locka örtren opp;
af värmans spända kraft de tunna knoppar klyfvas,
och ren med täta löf de lugna skogar yfvas.

Till skogsgudinnans pris en högtid firas skall.

Nu börjar dagen gry, och nattens makt är all.

Än darrar månans sken på böljans hala yta,
men hastigt ljusets flod från öster börjar flyta;
de mörka skuggor fly, och stjärnan bleknar af;
ren strömmar purpurn ut på himlens mörkblå haf.
De svarta molnens bädd förbyts i röda skyar;
nu ljungar solen fram, och världen sig förnyar.

Den svala nattens dagg, som sig till blomstren sänkt,
har på de späda blad en mängd af pärlor stänkt;
det höjda ljusets glans från bergens toppar faller,
och solens spridda guld sig blandar med kristaller.
Man himlabågens färg kring fälten stråla ser;
hvar blomma ur sin kalk åt fjäriln nektar ger.

En samlad balsam sprids att sig med luften blanda
och förs i hvirflar kring af morgonvädrens anda.

Ren svärma luftens folk kring deras gröna hus
och stämma deras sång ihop med aspars sus,

Naturen tyckes dock sin största fägring sakna:
Camilla syns ej än ur sömnens sköte vakna;
de ögon dölja sig, som dagens glans förta,
där ömhet, eld och lif och oskuld segrat ha.

Kring hennes blomsterbädd de falska drömmar flyga
och i dess rörda själ med villobilder smyga.

Än småler hennes mun och glädjetecken ger,
än darrar hennes kropp, man tårar flyta ser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free