- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
205

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ö *—é
Atis och Camilla

På hennes hvita kind man hastigt skiften finner:
nu dödlig blekhet syns, nu åter rodnan brinner.

Dess armar sträckas ut och kramas till dess bröst;
man tunga suckar hör, som kväfva hennes röst.

Den ömma Doris ser, att dess Camilla lider.

”Ack, vakna,” ropar hon, ”ty solen redan skrider,
och fälten lifvas ren af vädrens friska fläkt!”
Camilla spritter upp, förvirrad och förskräckt.

”1 gudar,” sade hon, ”hvad är det som jag känner?
Min Doris, är du här, du bästa utaf vänner?

Ack, låt mig gjuta ut min oro i ditt sköt!

Jag en bedräglig ro i hvilans armar njöt.

Knappt sömnens tunga hand mitt trötta öga tvingar,
förr än mig tycks jag bärs på vädrets lätta vingar.
Jag snart från höga skyn åt jorden skådar ner.

Det segelfulla haf jag under föttren ser*;

Dianas stolta lund liksom en punkt försvinner;
de högsta skogar ren som lägsta gräs jag finner,
och jorden som en skymt utur min åsyn far.

Jag i en annan värld en hastig kosa tar
och till förtjusta fält och sälla dalar hinner,
där ögat vårens prakt och höstens frukter finner.
Allt, hvad min anda drar, en vällukt åt mig ger,
hvars ånga dunstar fram från alla trän jag ser.

Där glänsa vattuspel i skygd af palmens grenar,
och myrtens späda blad med rosen sig förenar.

Jag häpnar för mig själf och vet ej, hvart jag går;
jag hänrycks af den gud i dessa nejder rår.

Jag såg ett älskligt barn, som vänligt åt mig myste,
och själfva himlens fröjd uti dess ögon lyste;
en tropp af nöjen sågs, som lopp uti dess spår,
som kring dess hufvud flög och lekte i dess hår.

* Spectat mare velivolum terrasque jacentes. Æneid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free