Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af detta Doris’ tal Camilla något lindras;
men hjärtat upprördt är, dess aning kan ej hindras.
Det lisas ej så lätt, som det kan bli förtryckt,
ty oron vänder om och sårar i sin flykt.
Hon dock med mera frid till nästa källa hastar,
i hvilken lagerns löf sin gröna skugga kastar.
Af vattnets återsken dess grenar lysas opp,
där ljuset vilse far uti sitt brutna lopp.
Man ej kring källans brädd en slipad marmor finner;
naturens enfald här på konstens uppror vinner;
här sprutar ingen bild en bågig ström till skyn,
som sällan sinnet rör, fast han förblindar syn.
Man blott naturen ser, hon strax till själen hinner;
en bullrande kristall på pärlesanden rinner,
och böljan silad är af själfva hälsans gud.
Camilla lägger af vid källans brädd sin skrud;
hon sig uti dess sköt en ljuflig svalka bådar.
Ren under lagerns skygd man all dess skönhet skådar:
i hennes anlets streck fullkomligheten finns
och den fördolda kraft, af hvilken hjärtat vinns;
kring hennes purpurmun de kyska nöjen mysa;
en ljuf och himmelsk eld dess mörkblå ögon hysa;
än segrar majestät, än menlöshet och frid,
än smyger ömhet fram, som röjs i denna strid.
Hvartenda ögnakast en lindrig oro målar,
som stundom lifvas upp af några glädjestrålar.
Dess hår kring hennes hals i mörka bucklor förs,
albastern andas där och under locken rörs.
Den täckhet, det behag, som mer än skönhet vinner,
man i dess blickar ser och i dess åtbörd finner.
I vattnets klara sköt hon ändtlig stiger ner:
den sälla källan rörs utaf den prakt hon ser;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
