Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tSF
ti
––■
Gustaf Filip Creutz
dess buller saktar sig, dess våg sig långsamt höjer,
hvad dagen aldrig sett dess klara spegel röjer.
En täckhet blottas här, och där en annan sköljs,
som endast glimmar fram och utaf vattnet höljs.
Hur mycket skönt förgöms, som ögat fåfängt letar,
som tankan råkar blott och hela själen retar!
Dess lif, dess fina växt! . . . Min pensel, stanna här!
Jag själf af lågor tärs och ren förtjusad är.
Men nymfen, rörd och blyg, sig fåfängt söker dölja:
de ömma lustar strax i vattnet henne följa,
och kärleksguden själf vill värma hennes bad.
Camilla nöje tar, men vet ej uti hvad.
En liflig vällust ren uti dess ögon lyser.
Den stolta böljan yfs utaf den skatt hon hyser;
hon kärligt slingrar sig kring om en kropp af snö.
I hennes klara famn förmätna lustar dö;
ty denna rena våg beskyddar blott de blyga,
som dölja deras gång och under vattnet smyga,
där nymfen blifver höljd af vågens silfverflor.
Ren hjärtats gud, förtjust, tar henne för sin mor.
Han med så mycket skönt sin häpna syn förnöjer.
Det är den första gång han någon vördnad röjer;
bestört han vågar ej att gifva något sår,
och som ett modfällt barn vid källans brädd han står.
Han, tankfull, tappar bort sitt koger och sin båga,
Camilla redan gör den yra Astrilds plåga.
Att han är nöjets gud, en stund han glömmer bort;
men ack, för världens frid hans glömska är för kort!
Han till fördubblad hämnd ur sin förvirring vaknar
och spritter hastigt till, när han sin båga saknar;
liksom en väderfläkt han öfver vattnet far,
och blott ett flammigt bloss han nu till vapen har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
