Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff=––––––-■––-%
Gustaf Filip Creutz
ty ren jag tillber dig, förrn jag din dyrkan lär;
jag känner, att din tron i allas hjärtan är.”
Han tystnar; sina knän han för Camilla böjer;
till sin gudomlighet han sina händer höjer;
hans anda, som förtärs, i suckar brister ut;
när på hans villodrift Camilla gör ett slut.
”jag blott en dödlig är,” hon svarar helt förfärad.
”Hur kan en gudamakt, som är kring världen ärad,
som dagens ljus med sig i själfva mörkret för,
en ödmjuk skapnad ha, som till en mänska hör?
Så snart Diana syns, naturen häpen bäfvar.”
Hon ville säga mer, men hennes stämma sväfvar;
det ord hon stafvar fram på hennes läppar dör;
ty hon har Atis sett: han hennes öde gör.
Uti ett menlöst bröst, som dygd och ömhet röra,
där ingen tanka ges, som änglar ej må höra,
den första eld, som tänds, strax griper själen an;
förnuftet strider ej, det hvarken vill ell’ kan.
Camilla vet ej af att hennes hjärta brinner;
dess ögon Atis se, och tankan Atis finner;
hon redan glömmer allt, som intet Atis är,
och ren ett evigt sår hon i sitt hjärta bär.
Men Atis mellertid som ur en dvala vaknar.
Han letar efter sig och all sin styrka saknar;
han ser att han, förbytt, ett annat väsen har;
naturen för hans syn en annan skapnad tar.
”Du högsta makt!” sad’ han, ”är det jag ser Camilla?
Man i ditt mästerverk sig lättlig kan förvilla;
dig någon irring visst vid hennes skapning dref:
du ämnat det till gud, som sen en dödlig blef.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
